I am a bird now.

Att ata bajs:

Aggis mar battre men har fortfarande lite ont i magen, det har jag ocksa. Jag har namligen atit fagelfoster! Vi har nu anlant i Luang Prabang, Laos, och kilade in pa en liten marknad med svinkott och hela doda djur pa pinnar. Jag, med min kottfobi, klagade konstant och sa att allt sag ut som bajs och avforing. (vilket det faktiskt gjorde, fraga aggis!) Hur som haver sa lag det nagra sma sprackliga agg pa en varm platta, och jag fragade vilket djur de kom ifran. Innan jag vet ordet av har tjejen halvt skalat agget och visar sedan ett fagelfoster liggandes inuti. Litet, visserligen, men ingen kan tvivla pa vad det ar. Jag ryser. En halv sekund senare stirrar jag skrackslaget pa agget som nu befinner sig i min egen hand, medan tjejen och hennes tandlosa mamma nickar uppmuntrande mot mig. Stina och Angelika star mallosa borta vid ett par bajskorvar for 10000 kip. Jag ler stort, skriker inombords och stoppar in det lilla barnet i munnen. Nu vet jag hur det kanns att tugga sma sma delar av vingar, nabbar och hjarnor. Ja, det var vidrigt. Tappert svaljer jag, sager "sam" (som betyder delicious) till fosterforsaljarna och kilar ivag med mina acklade kamrades. Viker mig dubbel bakom ett horn och spottar, spottar spottar. Ar jag gravid nu? Kommer jag bajsa ut en liten fagelunge imorgon, som kan flyta runt i toan och pipa mamma? Jag kanner mig sjukt. gravid.