Chiang Mai och en jadra massa spoken.

Jag ar kar. Chiang Mai kickar Bangkoks ass och blir varje stad sa har mycket battre lar vi snart uppna status heaven. Typ. Som fina lilla Aggis uttryckte det; 'Som stad fast o, typ. Ja, just det!'

En prima stad, med andra ord. Tagresan hit var faktiskt helt ok, vi fick ris och kaffe och min thaipolare i stolen bredvid baddade ned oss med sin filt och snarkade de 700 km upp. Gryningen over de norra bergen sett fran taget var valdigt valdigt vackert, da gor det inte sa mycket att man inte fatt en blund i ogonen.

Vi har bosatt oss pa WaterWell Guesthouse, dar de enda engelska ord som yttras ar 'Trekking?' Vi har en TV, som vi tontigt nog vardesatter valdigt mycket, och en fantastisk utsikt over gamla stan i Chiang Mai. Idag har vi mest dragit runt, vi ar fot trotta for att gora nagot konkret. Annars ar Chiang Mai som en gigantisk lekstuga for backpackers. Trekking, elefantsafari, rafting, bungyjumping, cookingcourse, survivalcourse, pysselklubb, spa i massor, overnattning i bergen, klattring, kanot och moten med 'longneck people" och andra stammar. For att bara namna nagra. Det jag ar mest pepp pa ar bungyjump, rafting och spa. Bungyjump lar ju inte bli av eftersom det bara ar jag som vill och jag vagrar do ensam. Ska det bli ska jag ta nagon med mig i fallet, sa att saga. Men spa blir det garanterat. Idag tog vi iofs en fotmassage, som for att borja lite latt. Jag skrattade sa att jag skakade medan en stackars thailandsk tonarspojke klamde pa mina svarta trampdynor under en mycket krystad halv timma. Att ga pa Spa ar jobbigare an vad jag trott. Natsa gang ska jag fixa till mig ordentligt innan, sa att de inte tycker att jag har labbiga fotter eller for hariga ben. Nar jag namnde forslaget for Stina och Aggis dumforklarade de mig pa flacken.

Vi har dessutom upptackt att Thailand ar alldeles for litet och att en flykt till Laos ar nodvandig snarast mojligt. Bland krimskramset pa nattmarknaden hyar i Chang Mai stotte vi ihop med ett gang killar som vi tydligen festat med i Bangkok. Det tog mig ungefar tre minuter att kanna igen dem, foljt av tio minuters konversation dar de forklarar att vi var ratt packade och klarade vi oss hem okej? Angest. Hjalp. Och nar de gatt far vi alla flashbacks fran kvallen i BKK och helst av allt vill vi stalla oss mitt i gatan, blunda och vanta pa befrielsen. Vi flyr hemmat mot hotellet med hinner knappt till slutet av gatan innan samma sak hander igen. Thailand ar way too small och Siam Sato, vart alskade risvin, way too effective. Jadra massa spoken. Nu vantar TV pa hotellet och mojligen, kanske, ett litet litet bungyjump?