Sista dagen i Bangkok. Ikvall bar det av till Chiang Mai med natttaget. Och aven om det ar spannande att upptacka en ny plats och att sjalva inneborden med att resa givetvis ar att ta sig vidare, inte stanna kvar, kanns det bara surt som tusan och fel. Bangkok ar utan tvekan en av de basta platserna under hela resan. Vi har sett skrackis pa V.I.P. bio, sprungit runt i ett kokande ChinaTown, akt med en full taxichaffis tre pa natten, dansat runt hela Kao San road, druckit sa mycket risvin som vi bara orkat, bett till Buddha i ett tempel, blivit lurade av bade en canadensare och en tuktukchaffis, prutat billigt krafs pa chattuchang-marknaden, festat med alla nationaliteter pa en takterass under den thailandska fullmanen, atit riktig thaimat fullproppad med chili och gratit for att det varit sa strakt, akt expressbat i tva timmar pa en regnig flod och shoppat sonder pa MBK med graddan i thailand. Vi har haft the time of our life.

Och da blir man bara liksom lite orolig att kanske blir det inte battre an sa har, kanske ar Chiang Mai bara bra och inte fantastiskt? Typ som Phuket, dar varenda en var en svensk och alla restauranger serverade lovbiff och ropade -Tjenare kompis! ? Swedentown, typ?

Vi har fallit pladask och jag kanner nastan for att kopa mig ett litet kyffe vid floden och ata nudlar resten av livet. Om det inte vore for varmen, forstas. Vi svettas floder alla tre. Det gar inte an. Sa jag kommer nog hem anda. Jepp.

For ovrigt sa har Stinas kamera blivit stulen. Dar hade vi alla vara bilder. Precis allihop. Dar jag tog dykcert och nar vi rokte vattenpipa pa Pha-ngans strander och solnedgangen i djungeln. Det ar sa javla javla trakigt att jag inte ens vill skriva om det. Fucking javla skit. men vi trostat glass i tva dagar, sa det ar lite battre. Glass at losningen pa det mesta. Men nu maste jag kila, indiska ambassaden vantar. Jag saknar er allihopa valdans mycket. Puss kram och klem!

Sadarja! Sa har min fina bror Oskar, som ar en smula mer tekniskt lagd fixat denna tjusiga lilla blogg at mig. Annu en reseblogg ute i cyberspace, alltsa.

Men allt for mina trogna lasare (mamma och oskar). Jag ska forsoka blogga flitigt, men Thailand ar sa fullt av distraherande ting att tiden bara inte vill racka till, aven om man ar ute pa resan med stort R och har sitt ar av frihet och galenskap. Men ar man pa MBK med high-speed internet for tva kronro halvtimmen ar lite bloggande inte sa pjakigt pa det hela taget. Ar det tomt pa min blogg kan ni alltid kika in pa Angelikas och Stinas alldeles fortraffliga sma bloggar AggiePaggie.blogspot.com och findmeinabag.blogspot.com. Just det.

Forovrigt har jag idag inforskaffat malariamedicin pa ett litet apotek i en grand. Pillrena kostade typ 30 span och htere Vibramycin. Risken for att krakas ar tydligen ganska stor, men efter diarre, magsjuka och matforgiftning kanner jag mig hardad och modig. (dock far la familia garna beratta lite om dessa krumellurpiller, sa jag inte gar en ond brad dod till motes.)

Ja, vad mer ska man blogga om? Donna Guesthouse, som vi bor pa, ligger nara Ko San Road och har varldens absolut gulligaste agare. Han har planerat varje Bangkokdag for oss och tillochmed erbjudit sig att eskotera mig till Indiska Ambassaden, dit jag och Aggis for idag for visum. En fin liten man! Far ni till Thailand sa bo dar. Man vill nastan ta med honom hem! Men oj, nu maste jag kila ivag till min V.I.P. bio. Massagestolar och drinkar, pa min ara.

Langre och kanske lite mer organiserade blogginlagg utlovas infor framtiden. Samt en andring av underrubriken. S