Backpacking pa en trad

Jag gjorde det! Jag trotsade alla formaningar och gick emot la familia och tog klivet ut- eller foll, rattare sagt. Det var laskigt. Det var konstigt. Men framforallt var det coolt som tusan. Prima vara!

Nar det tillsist var uppenbart att vill jag do far jag gora det sjalv, Angelika och Stina tanker inte titta pa, sket jag i magkanslan och akte ensam ut till the great leap. I bilen med mig satt ett gang framlingar, alla med tatueringar, stromlinjeformade solbrills och/eller dreads. Jag sag ner pa mina fotrata sandaler och fotbollsshorts och kande mig fake och mesig. Men nar jag berattade att jo, jag ska ocksa hoppa, inte bara kolla pa, och ja,jag gor det helt sjalv, vaxte respekten och jag rattade stolt till min tisha med Frank Zappa. Mina kamrater i galenskapen visade sig vara riktigt trevliga, de flesta var bleka britter som ocksa var nyborjare och natsan lika nervosa som jag. En svensk kille var med, och han definerade ordet hardcore backpacker = killen har varit ute i ett ar och tva manader, och dessutom hoppat 135 m i Nya Zeeland. Pipen om hur nervosa alla var dog ut och alla satt tysta medan bilen klattrade sig upp bland bergen och Destinys Child "Im a survivor" gick pa hogsta volym. I mitt huvud sjong jag med och kande mig kallsvettig och blek. (Kan man svettas sa mycket att man liksom bara glider ur selen, undrade jag tyst?) "Im not gonna give up....!"

Val framme borjade en pigg tjej fran england gora sig redo for det forsta hoppet for dagen. De vagde henne och skrev dessutom vikten pa handen och jag tankte att kan denna dag bli varre. Ett lik dras upp ur en sjo, en ung kvinna med vikten xx kg. Satan. En ung thailandsk kille vid namn Tarzan (nej, jag skojar inte) sprang runt och filmade darrande ungdomar som kikade upp pa tjejen i hissen femtio meter upp. En lang lina faller ut fran hissen och dinglar farligt nar hon kliver fram till kanten. Enorma bergsprangare basunerar ut Maroon 5 och jag tankter hela tiden att det fanimej inte ska vara soundtracket till min dod.

Sa hoppar hon. Ett sus gar genom askadarna och tjejen gallskiker hela vagen ner mot vattenytan. Och sa far hon upp igen. Likt en gastande jojo studsar hon upp och ned ett par ganger innan de tillsist halar in henne. Tydligen var det "fucking amazinf man!". Ivtigt staller vi upp oss pa ko. Falleri, fallera, falleralla.

Sa ar det min tur. Jag vags, skriver pa ett kontrakt dar jag garanterar att jag ar vid mina sinnens fulla bruk och inte intagit stora mangder alkohol (gud vad jag onskar att jag gjort det) spanns fast och skjutsas upp i hissen. Ju hogre upp vi kommer, desto raddare blir jag. Ar vi inte framme snart? Fran marken sag det ju inte sa hogt ut? Tarzan filmar mig och konstaterar att jag ar for sot for att do. Jag kanner mig skeptiskt och betryggad pa samma gang, medan han filmr mitt hopp, aka zoomar in mina brost. "Ok, sweet Amanda, u ready?" "Hell yeah!" ljuger jag och hoppar skakande fram till kanten. Ah.fy.tusan.vad.javla.hogt!!! Jag ser mig omkring, hor de andra heja langt langt dar nedanfor. Andas. Tarzan pratar med mig men jag hor inte vad han sager. Skiter faktiskt i det. Inser att jag typ inte vill gora detta. Och sa hoppar jag.

Det jag tanket pa nar jag faller ar vad duktig jag ar som inte skriker och fan vad langt det var. Ska jag inte sluta falla snart. Nar jag funderat i vad som kanns som fem minuter borjar jag bli radd, och just innan linan sliter upp mig borjar jag skrika. Jag dras uppat med en helt enorm fart, skriker som en galning, ser hissen narma sig och en skrattande Tarzan som filmar, vander nerat igen, susar mot vattnet, dras uppat, nedat, uppat, nedat. Sedan tar det slut och jag hanger spattlande i luften. Hojtar "I wanna go again!" och dinglar runt i varldens adrenalinkick. Faktiskt sa var det ju "Fucking amazing"

Sa drar Tarzan och de andra in mig och hela jag skakar och jag har fatt en blodblasa i ansiktet for att trycker varit sa stort och benen bar inte riktigt men fan vad jag kanner mig cool. Folk fortsatter hoppa och jag sitter dar i min bubbla av adrenalin. Pa kvallen gick vi bungyjumpare ut och festade, jag och de coola extremsportarna. Jag har inte varit bra pa ngn sport i hela mitt liv. Idag har vi gatt pa Spa och varit lagom aventyrliga, men jag kan ju alltid kolla pa filmen om jag behover en kick. Ha! Diver and Bungyjumper. Sug pa den.

Imorgon blir det Laos. Peppeppelipepp!

Ps. jag saknar mina fina syskon Oskar och Julia. Ni ar bast. yeap. ds.