Att fanimej inte orka blogga.

Vi har nu rest sapass lange att det otroliga nu kanns ratt main-stream men smatidigt hander det sa mycket att den fafanga onskan att fa ned det pa print (eller pa pixlar) kanns ratt lojligt. Dumt.

Jag har min dagbok, min blogg och min kamera, men absolut ingen ork. Detta ar vad vi backpackers kallar overgangen mellan resa och livsstil. (Detta hittade jag alltsa just pa, men det stammer ratt bra.) Jag har nu rest sapass lange att detta liv kanns mer normalt an att sova i en egen sang och ha en garderob ful med rena klader och prata samma sprak som de man moter i affaren. Det finns inget konstigt eller generellt speciellt med just det, och da gidder jag bara ikke att skriva om det. Personligen tycker jag att man antingen ar en person med javligt mycket tid eller ett enormt ego for att orka halla en blogg om sitt vardagsliv. Vad tusan skriver man om da, egentligen? Nu ar resa min vardag. Darav komplett bloggtorka.

Men lite far man val bjuda till. Idag har jag kopt linsvatska, sett pa film och kopt biljett till fullmoon. Volia. Exciting as hell. Idag ar jag lite trott och bitter. Om det nu inte framgick. Jag behover sol och bad. Och en rejal buckey. Angaende Roxys oroa kan jag meddela till mina foraldrar att dte blkev ett missforstand och hon nu ar lugnad. Everything is fine. Nu maste jag rusa. Love!